En liten Nova har anlänt.

Så har jag haft den enorma stora förmånen att få bli mormor igen. En liten Nova kom till världen 02.35 i natt, den 31 juli. Jag fick ännu en gång vara med på när ett av mina barnbarn kom till världen. Tack Lelle och Bg.

Varmt...

Så sagolikt varmt det är, och så ljuvligt det är. Jag tänker inte alls klaga, jag älskar sommaren. Nog är det jobbigt att bo i lägenhet utan trädgård och utan en balkong. Persiennerna är ner fällda över allt, allt för att skydda sig mot värmen. Det hjälper inte så mycket. Fläkten som var en nödvändighet för att klara sig innomhus knäcktes på mitten för några veckor sedan. Igår inhandlades det en ny. Stor och fin står den nu och surrar och sprider lite oas över mej här där jag sitter. Vilken fantastisk uppfinning!

Några dagar har jag tillbringat vid en annan oas. På morgonen har det packats en kaffekorg sedan har jag styrt stegen till stranden. Havet... Att få doppa sin varma svettiga kropp ner i det härliga vattnet har varit underbart. Det har varit skönt att slippa vara i lägenheten dessa dagar. Jag har inte träffat på mina trevliga grannar sedan despyten i trappan, och kan väl säga att jag är glad för det. Har börjat snegla så smått efter en ny bostad, men än är det för varmt att engagera mej i annonserna.

Min tik börjar närma sig sista delen av sin dräktighet. Spänningen är stor och jag börja längta så smått efter små söta valpar. Det är nu jag ska snickra ihop en valphage och fixa till en bädd som hon kan börja bädda i. Måste fixa det i dagarna. Hon sover mest om dagarna nu och är inte så pigg på att busa runder i parken längre, det får de andra två stå för.

Nu vankas det pasta med någon god sås till, sonen och hans flickvän har bestämt middag idag. Usch och fy, bävar för att ställa mej köket i denna värmen. Tror jag får ta fläkten med mej till spisen...

Vad står frikyrkan för?

Kan ni förstå... Dessa fina grannar som jag bor med och som man borde känna sej trygg ihop med eftersom de är medlemmar i kyrkan, de träffade min dotter (vuxen) på efter 23-tiden i trappan. Far och son, stup fulla med frun och barnen i släptåg. Jag och dottern hade varit ute med hundarna, jag dröjde mej kvar på gården för att ta katten med mej upp medan min dotter gick in i trappan. Hon var ensam i trapphuset och gjorde som vi brukade göra, släppte hundarna som själv springer upp till andra våningen där vi bor. Vi har cockerspaniels, helt ofarliga hundar. Bara glada och vänliga. Just som de börjar gå upp från trappan öppnas porten och in kommer Far och son med fru och barn. . Dottern hälsade glatt och sa, oj jag släppte precis upp hundarna, jag ska skynda på dom upp. Sonen, en familje far, började sluddrandes skrika på henne att hon skulle koppla hundarna. Nix, sa dottern, de ska gå upp nu. Hon manade på dem upp med denna skrikande karl tätt i hälarna. Tyvärr så kom jag inte i kapp, men jag hörde allt genom det öppna fönstret i trapphuset. Men hon blev riktigt illa utsatt för dessa kyrkans män!

Fortfarande tycker jag det är skrämmande att människor som är medlemmar i en frikyrka kan bete´ sej på detta viset. Idag stup fulla och i morgon så sitter de i kyrkbänken med knäppta händer och leker kristna och goda människor. Var finns moralen idag? Jag är själv uppvuxen i en kristen familj, jag är uppvuxen i en frikyrka. Jag vet vad kyrkan stod för då och min fråga nu är, vad står kyrkan för idag? Är det ok att låta döpa sej och erkänna sej som kristen i en församling, varje söndag gå i kyrkan med glorian på sned, och sedan övriga dagar supa och leva ett liv som är så långt borta från kyrkan och den kristna tron? Jag ställer mej även fråga nummer två, hur kan en församling vilja ha sådana här medlemmar som drar kyrkan i skiten? Att utåt sett visa icke medlemmar i den kristna fri kyrkan, att det är ok att leva som en alkis på vardagen och på söndagen leva som en kristen? Jag skäms verkligen för denna kristna församling, jag skäms på deras bekostnad. Visst ska kyrkan stå för det goda och visst ska kyrkan vara rättvis och inte fördömande. Men att kyrkan är så godtrogen om det mesta som sker i deras församling är ju pinsamt! Att de utan attt reagera och agera över att det finns medlemmar som super, svär och gör bort sej i halva stan det är fruktansvärt. För de vet, de har fått höra. De väljer att blunda. Är det vad kyrkan står för idag? Då kommer jag aldrig att vilja gå i kyrkan igen!

Hur bra är en kristen människa?

Ska man ta för givet att kristna människor ska föregå med gått exempel? Förväntar man sig inte lite mer medmänsklighet på de människor som säger sej leva efter bibeln och går i kyrkan?

Jag bor i en lägenhet som jag hyr av en frikyrka. Någon söndag då och då har jag även besökt deras Gudtjänst. Det är en liten församling och jag har kännt mig välkommen när jag kommit dit. En del av kyrkans medlemmar bor jag även granne med. Och visst har jag reagerat när någon av kyrkans medlemmar, som jag såg i kyrkan på söndagen, kommit raglande över gården. Någon gång har jag även pratat bort en stund med denne man jag nu syftar på. Jag har ifrågasatt honom när han varit onykter och ifrågasatt honom när han svurit och pratat illa om "de gamla stofilerna" i kyrkan. Lyssnat uppmärktsamt på hur han berättar om att han ska gå i en bibelskola och bli pastor för att sedan komma tillbaka hit och "göra om hela kyrkan". Denne man har gjort sig så fruktansvärt löjlig när han full som en alika delat ut den ena komplimangen efter den andre till mej, och jag lovar att jag inte på något sätt uppmuntrat honom att fortsätta.... När han hörde mina protester om sitt leverne så vände han. Det började med rena förföljerser på min 17-årige son. Han fick skit för allt som har hänt och händer på gården, även då min son bevisligen varit 15 mil härifrån har han fått skulden för saker som hänt, av denne man.

I lördags morse, mycket tidigt och mer exakt, mitt i natten, raglade han ner för trappan, full i vanlig ordning då. Tydligen har han gått ut på trottoaren och där träffat på några ohederliga ungdomar som tog (stal) hans mobil. Min son som satt vid datorn hörde tyvärr inget av det. Tio minuter senare denne händelse så går sonens vänner förbi vår lägenhet. De ser hur det lyser innanför vårt vidöppna fönster och visslar för att få uppmärksamheten till sig. De ber min son komma ner och ta ett bloss med dem. De går bort från vår gård för att som min son sa, inte störa grannarna vid denna tidpunkten på dygnet. När de står där utanför grinden så ser de polisen komma in på vår gata och stannar vid dem. Från gården kommer vår onyktre granne skrikande. Han vrålar att det där (och pekar på min son) är *** ********´s son, de är slödder och pack och inget att lita på, han bara ljuger. Min son och hans vänner tittar sig förvånat omkring innan de fattar att det blir beskyllda för att rånat grannen på sin mobiltelefon. Upprörda över beskyllningen försöker de försvara sej. Poliserna är mycket tillmötesgående mot grabbarna och förstår att de inte skulle stå lugnt kvar där de stod om de nu rånat vår granne!! Saken blev snart uppklarad och de vänlige poliserna skickade upp vår granne, de såg ju och hörde hur full han var. de önskade grabbarna en fortsatt trevlig kväll och åkte. Grabben gick direkt upp och väckte mej för att berätta. Efter en stund ringde grannen, då var klockan 03.00. Han hotade min son och sa att han skulle ordna fram en telefon till honom dagen efter, senast klockan 12.00 Annars.... Jag hörde allt eftersom min son satte på högtalaren till telefonen. Klockan 06.30 ringde min granne, om än ännu fullare, hem till mina föräldrar. De är över 70 år! Han sa att han ville vara den förste som berättade för dem att deras barnbarn hade rånat honom....

Det kunde varit slut där... Jag tog det med ro. Vem tror hellre på en full gubbe än en nykter och skötsam grabb? Jag bestämde mej för att prata med pastorn och styrelsen på söndagen, tänkte gå ner och prata med dem när jag visste att Gudtjänsten var över. Mina föräldrar som tillhört denna församling i många många år var ju på plats. Redan innan Gudtjänsten pratade min mamma med en dam i styrelsen. Hör och häpnad, de ifrågasatt min son! De hade fått fyllegubbens redogörelse.... Även efter Gudtjänsten försökte min mamma prata med samma dam. Hon fick bara till svar, "Är du så säker på att han är oskyldig?...Efter Gudtjänsten gick jag ned dit. Alla blickar föll på mej, tissel tassel. Där är rånarens mamma.... Jag satt mej och pratade med pastorn. Var helt inställd på att kyrkans man, Guds budbärare skulle vara intresserad av att höra sanningen. Allt jag fick höra var "din berättelse stämmer inte alls in på "fyllegubbens" (namnet fingerat). "Jag har kommit denne man så nära, han är så trevlig" Åh, jag försökte ifrågasätta hur man kan lita på en man som super varje dag utom på söndagen då han går i kyrkan och knäpper händerna? Så uppgiven jag känd mig.

På måndagen pratade jag med polisen. Gjorde en anmälan på förtal på min son. Tre dagar senare fick jag brev från åklagaren. Inget åtal väcks!!

Vad ska jag göra? Hur ska jag rentvå min son? Till saken hör att vi på omvägar fått reda på vem som stal gubbens mobil. Ska jag ange dem? På bekostnad av att min son kan råka illa ut?

Så här går det till i en frikyrka. Man håller människor som super och trackasserar vanligt folk, om ryggen. Man misstror folk som sköter sig. Kan det vara för att denne fyllegubbe krattar löv hos ovan nämnda dam i styrelsen? Tar man inte för givet att en människa som kallar sig kristen ska föregå med gott exempel? Att denne ska vara lyhörd och inte döma någon annan människa? Hm... undrar vad det står om det i bibeln....