
Kan ni förstå... Dessa fina grannar som jag bor med och som man borde känna sej trygg ihop med eftersom de är medlemmar i kyrkan, de träffade min dotter (vuxen) på efter 23-tiden i trappan. Far och son, stup fulla med frun och barnen i släptåg. Jag och dottern hade varit ute med hundarna, jag dröjde mej kvar på gården för att ta katten med mej upp medan min dotter gick in i trappan. Hon var ensam i trapphuset och gjorde som vi brukade göra, släppte hundarna som själv springer upp till andra våningen där vi bor. Vi har cockerspaniels, helt ofarliga hundar. Bara glada och vänliga. Just som de börjar gå upp från trappan öppnas porten och in kommer Far och son med fru och barn. . Dottern hälsade glatt och sa, oj jag släppte precis upp hundarna, jag ska skynda på dom upp. Sonen, en familje far, började sluddrandes skrika på henne att hon skulle koppla hundarna. Nix, sa dottern, de ska gå upp nu. Hon manade på dem upp med denna skrikande karl tätt i hälarna. Tyvärr så kom jag inte i kapp, men jag hörde allt genom det öppna fönstret i trapphuset. Men hon blev riktigt illa utsatt för dessa kyrkans män!
Fortfarande tycker jag det är skrämmande att människor som är medlemmar i en frikyrka kan bete´ sej på detta viset. Idag stup fulla och i morgon så sitter de i kyrkbänken med knäppta händer och leker kristna och goda människor. Var finns moralen idag? Jag är själv uppvuxen i en kristen familj, jag är uppvuxen i en frikyrka. Jag vet vad kyrkan stod för då och min fråga nu är, vad står kyrkan för idag? Är det ok att låta döpa sej och erkänna sej som kristen i en församling, varje söndag gå i kyrkan med glorian på sned, och sedan övriga dagar supa och leva ett liv som är så långt borta från kyrkan och den kristna tron? Jag ställer mej även fråga nummer två, hur kan en församling vilja ha sådana här medlemmar som drar kyrkan i skiten? Att utåt sett visa icke medlemmar i den kristna fri kyrkan, att det är ok att leva som en alkis på vardagen och på söndagen leva som en kristen? Jag skäms verkligen för denna kristna församling, jag skäms på deras bekostnad. Visst ska kyrkan stå för det goda och visst ska kyrkan vara rättvis och inte fördömande. Men att kyrkan är så godtrogen om det mesta som sker i deras församling är ju pinsamt! Att de utan attt reagera och agera över att det finns medlemmar som super, svär och gör bort sej i halva stan det är fruktansvärt. För de vet, de har fått höra. De väljer att blunda. Är det vad kyrkan står för idag? Då kommer jag aldrig att vilja gå i kyrkan igen!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar