Välkommen Alva

Äntligen har lilla Alva kommit, Evelines lilla syster.
Jag har blivit farmor igen och nu har jag fyra små underbara Änglar.

Valpar.

Det är över, det blev sju valpar! Två pojkar och fem flickor. Bianca är väldigt trött efter snittet men har, efter att hon piggnat till tagit till sig sina valpar. Efter omständigheterna mår hon bra och även valparna mår jätte bra. De piper och gnyr och för ett väldans "liv". De suger duktigt på Biancas spenar.

Lite data om valparna.

Arne, 200 gr. Svart med liten vit fläck under hakan.
Albin, (Tingad av Emma, och ska kallas Phu) 300 gr. Chokladbrun med vita tecken.
Angel, 200 gr. Ljusbrun med vitt på bröstet.
Alva, 220 gr. Svart med vit stjärna på bröstet och vit haklapp.
Annabella, 180 gr. Svart med vit fläck i halsgropen.
Amanda, 260 gr. Ljusbrun med litet vitt streck i pannan.
Adina, 280 gr. Svart med vit prick på bröstet och under hakan.

usch, i skrivande stund är jag en väldigt orolig matte. Just nu ligger min lilla älskade Bianca på operations bordet och blir snittad. Värkarbetet vill inte komma igång fast hon är helt öppen. Det är dag 67 idag. Så 4 dagar över tiden idag. Nervös och spänd till tusen är jag och väntar bara på att veterinären ska ringa och berätta hur det gått, hur min lilla hund mår och hur många valpar det blivit. Hoppas att allt går bra och att valparna överlever.

Kommer med mer info så fort jag vet mer och naturligtvis åxå med foto.

Besök av en Ängel.

Igår fick jag ett telefonsamtal av en av mina små Änglar. Det var Bella. Jag blir så varm i hela kroppen var gång jag hör hennes röst. Att jag sprang mellan min lägenhet och tvättstugan och att svetten rann från min kropp, det glömde jag när jag hörde hennes röst.

Mormor, sa hon, jag vill komma till dig, jag behöver lite mormorsemester. Naturligtvis så får hon komma. Jag la´ i racer-växeln och skyndade mig att bli kvar med tvätten. Handlade i en väldig fart och sedan gasade jag på så jag fort skulle komma fram för att hämta Bella. Hon kramade mamma, pappa och lillasyster hejdå och satt sig i sin stol som jag placerat i framsätet sidan om mig. Hon var glad och uppspelt när vi startade och styrde hem till mig. Jag hade köpt en ny dagbok och lite pennor till henne och där skulle hon skriva viktiga saker i, sa hon.

Vi lagade middag och gick ut med hundarna. Bella pysslade om Bianca och tyckte det var mysigt att ha handen på hennes mage och känna valparna röra sig. Kanske kommer de medan hon är kvar här. På kvällen hade vi lite mys framför tv.en. Det var Twix, plopp och zoo-karameller. Vad bra vi har det mormor sa hon och gav mig en sådan bamse-kram som jag inte vill ska ta slut. Hon skrev hemligheter och viktiga saker i sin dagbok. När jag frågade vad hon skrev så sa hon "att vi älskar varandra mormor" Vilken liten godisboll hon är, min lilla Ängel. Vi sov tillsammans i min säng. Vi vaknade samtidigt i morse och låg och kramades innan jag gick ut med hundarna. Flera gånger har hon sagt, "mormor, vad bra vi har det". Jag suger i mig hennes ord och hennes kramar. Och visst har vi det bra, min lilla Ängel och jag.

Idag vill jag slåss...

Idag vill jag slåss. Jodå, jag vet att man inte får slå på folk, det är olagligt. Men, att ha känslan av att vilja klappa till någon är ännu inte olaglig! Jag vill klappa till någon! Efter all turbulens med grannarna som inte har ett eget liv och som tvunget vill göra livet surt för andra för att må bra, har min son flytt Skåne. Han flyttade nästan 100 mil upp i Sverige, till sin flickvän. Efter ett dygn hade han jobb där. Min son som fortfarande och alltid kommer att vara min yngste, min lille son, som inte fyller 18 för än till våren, han har dragit hemifrån nu. Han stod inte ut, han orkade inte bära ryktena som våra grannar spred ut och som förpestade tillvaron för både oss och hans mormor och morfar.

Nu vill jag säga fula ord (som om det skulle hjälpa), nu vill jag klappa till någon riktigt hårt (som om det skull hjälpa). Hur det än känns för mig, för känns gör det att han är så långt borta, så är jag mycket stolt över honom. Jag är även så glad för hans skull för själv lyser han genom telefonen av glädje när jag pratar med honom.

Jag undrar ju förstås hur våra grannar ska överleva nu. Vem ska de ge sig på nu? De kanske fortsätter med mig. Var så god! Undrar med vad...? Kanske det blir klagomål på mina hundar? Kanske trippandet i trappen efter deras små tassar? Ja, det kan det kanske bli! Något kommer garanterat.

Bianca börjar bli riktigt tung nu. Beräkningen för valparnas nedkomst är beräknad till 22-23 augusti. Inte många dagar kvar nu. De sägs att små raser brukar föda tidigare än de större...Nervös är jag. tröstar mig med att det säkert blir som när katten födde sina ungar. Hoppas jag blir en godkänd barnmorska av lilla tjejen här. Allt är klart, förlossningsbädden är bäddad (fast hon är inte intresserad av den). Rena handukar ligger på plats. Tidningar, sugen, saxen och små klämmer ligger sidan om bädden. Visst ja, måste köpa hem druvsocker. Det ska man visst blanda i ljummen mjölk för att ge henne kraft under tiden. Jag längtar mycket efter de små liven nu och ser med spänning och viss nervositet fram emot att de snart kommer.

Mer info kommer, både om sonen och Bianca.

Vallåkra träffen

En gång om året så förvandlas lilla Vallåkra, en mycket stillsam "håla" till en livlig by som blomstrar upp av folk från när och fjärran och massor av bilar. På flygfältet precis utanför träffas man för att titta och höra. Livet går inte att beskriva. Bilar som burnar och den ena bilstereon efter den andra som låter. Helt fantastiskt är det att se och höra att de flesta bilstereo är värd en fantastiskt stor slant. Man tror inte sina ögon. Alla de vackra stylade bilarna som man inte trodde fanns, de finns i Vallåkra en gån om året.
Fast jag tyckte nog att veteran lastbilarna var roligast. Vackra gamla bilar som var väl behållna. Sedan var det ju rätt roligt att se lastbilen som körde 0-100 på 4 sec.
Efter flygfältet åkte vi ner till själva byn. Dimman låg tät och ljudet från burnande bilar var hög. Det luktade bränt gummi lång väg. Att se så mycket folk i lilla Vallåkra gjorde mig häpen! Kunde inte låta bli att stanna, parkera bilen och gå av och titta när de lekte med sina bilar. Asfalten var svart av gummit från däcken och folk jublade. En och annan sköt sina däck när det burnade runt på vägen. Det var bara att byta snabbt till nästa däck och ut på gatan igen.
Vi stannande nog en timme och tittade och andades in ångerna från bränt gummi.
När vi tog min Space Star, Rasse övningskörde, så försökte publiken klappa igång Rasse så han skulle burna. MIN BIL!!! Han tittade försiktigt och bedjande på mig medan jag hysteriskt skakade på mitt huvud. Nej nej, inte min bil... Nästa år mamma sa han, då har jag eget körkort och egen bil! Då.... Ja ja lilla gubben sa jag tröstande till honom, då ska jag titta när du burnar...

Misogyn.

Idag har jag lärt mig ett nytt ord, Misogyn. Ordet kommer från grekiskans ord μίσος (misos, "hat") och γυνη (gunê, "kvinna"). En misogyn är en karl som helt enkelt föraktar kvinnor Han behandlar sin egen kvinna hemskt. Kvinnan kritiserar han och trycker ner och han får henne att känna sig dum och otillräcklig. Han säger att han älskar henne, ändå behandlar han henne som om han hatade henne. Lika ofta som han är ett monster så är han den där underbara karlen hon en gång träffade och blev förälskad i. Att man grälar ibland i sitt förhållande är ju helt normalt. Man kan ju inte alltid vara den där glada när man är trött och stressad. Men en misogyn är annorlunda. Han pendlar uppochner i sitt humör, hemska toppar med aggressivt humör som kommer oftare och oftare. Kvinnans självförtroende sjunker mer och mer och då tar misogynen makten över sin kvinna. Svartsjuka är vanligt, på allt och alla.
En misogyn får sin kvinna att tvivla på sitt eget minne. Han påstår sej aldrig hört det och det, förstår inte alls vad hon pratar om. Han lägger all skuld på sin kvinna, vad som än händer. Kvinnan ska förstå hans känslor även om han inte nämner dem. "Om du verkligen älskar mig så skulle du förstå vad jag menar" är ett vanligt uttryck från honom. Han bryter ner sin kvinna genom att kritisera allt hon säger och gör, han letar upp fel.
Många kvinnor tror att om hon älskar honom riktigt mycket så "går det över" Så fel så fel. Hur mycket hon ger honom av sej själv så är det ändå inte nog för honom. Många använder sig även av våld mot sin kvinna. Rådet till kvinnorna är att fly från honom, lämna honom direkt! Sök hjälp, det finns att få.
Dessa uppgifter har jag hämtat på nätet. http://www.blaklockan.com/Trycker%20han%20ner%20dig.htm
Kan inte låta bli att fundera på min väns förhållande som jag skrev om i förra bloggen. Lögnerna där avlöser varandra. Min vän är förtvivlad. Hon sa ikväll att hon snart inte orkar längre, lögnerna gör för ont. Förklaringarna som kommer på lögnerna är just nya lögner. Min vän får även höra att det i slutänden är hennes fel att partnern ljuger. Lögnerna är för att "skydda" henne från sådant hon inte vill höra....
Min vän, denna kvinna, hon vill så gärna tro på sin man. Hon griper desperat efter varje halmstrå. Hon försöker tro på hans ord hon försöker hitta anledningar som gör honom så arg på henne när hon frågar. Hon försöker få honom att förstå att hon älskar honom och att det inte är hon som står för de där lögnerna som kommer från hans mun.
Jag tror inte att ett förhållande ska vara på detta sättet. Kärlek, trygghet, tillit, förtroende, respekt och framför allt ärlighet är det viktigaste Är inte bägge i förhållandet överens om detta, då tror inte jag att det är något att bygga på. Ett förhållande är ett team som jobbar tillsammans, inte emot varandra. Man ljuger inte för den man älskar och man är absolut inte otrogen. För de flesta är detta en självklarhet.
Någon som har någon synpunkt på detta?

Otrohet

Idag har funderingarna varit många och röriga. Jag har tänkt mycket på förhållande... Tankarna fick jag då jag pratat med en vän om dennes förhållande och efter det läst aftonbladets artikel i gårdagens tidning, om otrohet. Det löd,"Så överlever förhållandet efter en otrohet" och "Är din partner otrogen?" samt en test där man fick fylla i en massa dumma frågor om just möjliga tecken på sin partners handlande. Funderade mycket under kvällen igår. Tänk om ens älskade partner behövde arbeta över mycket en tid eller kanske använde sin mobil ofta, eller kanske ändrade frisyr och köpte ett nytt rakvatten/parfym. Skull det då innebära att han/hon var otrogen?
Vännen jag pratade med igår hade kommit på att sin partner hade levt jämsides med en annan i ett helt år. Min vän var helt ovetande under detta året. Visst hände det en del "konstiga" saker, men det fanns alltid bra förklaringar på frågorna som kom. När det uppdagades om partnerns dubbelliv så blev det bomber och granater. Min vän bestämde sig ändå för att ta tillbaka sin partner. Frågorna var många och de slet i deras förhållande. Partnern ville inte prata om det och det var mycket förnekelser trots att vänner runtomkring berättade för min vän om vad som hänt. I artikeln i aftonbladet stod där just om reaktionen från den försmådde, att sorgearbetet innebar just en massa frågor och "ältande" om det som hade hänt. Naturligtvis så förstår jag att det är jobbigt för bägge två, men om det ska finnas en chans att "lappa ihop" sitt förhållande efter en sådan affär så tror jag att man måste just älta, låta frågorna komma och svara ärligt. Min vän berättade att det var svårt att känna tillit och att det fanns en stor misstänksamhet i allt partnern sa och gjorde. All energi gick åt till att dubbelkolla och leta efter tecken som sa att partnern fortfarande var otrogen. Partnerns mobil gicks igenom, både sms, inkommande och utgående och telefonlistan. Även om min vän ville lita på sin livskamrat så var det svårt. misstänksamheten äter upp henne innefrån och ut. Ilskan och förtvivland avlöser varandra och bråken kommer tätt. Min vän vill inte vara ledsen och gråta varje dag över vad som hänt. Önskan är att få prata igenom det som hänt, få svar på alla frågor som maler i huvudet utan att partnern blir rasande arg.
Ja ja, tänk om jag kunde hjälpa... Funderar på varför partnern blir så arg, vad betyder reaktionen? Kanske skulle jag skicka artikeln från aftonbladet?

Svart och klibbigt....

Oj, vilket regnande och stormande det har varit det senaste dygnet. Kanske har det lugnat sig lite nu, men än är det rusk ute. Det är inte roligt att ha hundar nu, det lovar jag. Faktiskt gav jag mina fyrbenta vänner ett förslag igår. Tyckte att de kunde gå på kattlådan, och göra som katterna gör. De tittade lite oförstående på mig med sina kända cocker-ögon, så det var bara att ta på sig vinterkläderna och gå ut med tre kissnödiga hundar. Visserligen så var de inte så intresserade av att vara ute en längre stund, tänk er själva att behöva gå ut och kissa i storm... Stackars Doris kom ivägen för Walters stråle då han lyfte på benet, så hon fick ta sig en dusch när vi kom upp. Inte lätt för Walter att sikta rätt i blåsten.

I morse, tidigt dessutom, väckte dottern mig. Undrade försiktigt om jag kunde köra henne till sommarjobbet. Hade hon tagit mopeden så hade både hon och moppen säkert fått ofrivillig flygning i kastvindarna och hon hade även blivit genom våt av regnet. Naturligtvis så ställer man upp. Trött och sömnig satt vi oss ibilen och startade. Rullade väl några meter innan jag upptäckte att händerna klibbat fast i ratten. Och fy, när jag tittade på bägge mina händer så var de kolsvarta av något svart klibbigt. Vet inte riktigt vad det var, olja av något slag kanske...? Jag fick stanna och torka av ratten innan jag körde vidare. Och visst funderade jag... Jag hade den gamla bilen hemma eftersom min var iväg på annat håll. Det går inte att låsa denna gamla bilen, låset har blivit trasigt och det har väl inte hunnits att byta ut det. Det syns inte utifrån att bilen är olåst, och så har det varit i ett halvår (hm..). Det finns en person som vet om detta! Hade det varit ett "vanligt inbrott" så hade väl tjuven rotat runt i bilen och säkert dragit ut allt som fanns i handskfacket och letat efter värdesaker. Men nej, inget annat var rört, bara ratten som var ned kletat i detta svarta. Sabotage helt enkelt, någon som bara vill vara elak och förstöra. Ok. mina vita (!) byxor blev nedkletade av denna smörjan och mina händer blev klibbigt svarta, men, humöret kunde denna personen som är skyldig till sabotaget, inte förstöra. Det var bara att konstatera att denne, ej namngivna person, lyckades än en gång att vara elak. Jag tror även att du, elaka människa utan ett innehållsrikt liv, läser vad jag skriver här eftersom jag har hänvisat hit från min msn-space. Men då vill jag säga dig, du kommer aldrig att vinna något med dina elakheter och sanningen vinner alltid. Du går i kyrkan på söndagarna och låtsas vara en krisen och god människa, resten av veckan går du i någon annans ledband. En vacker dag så snubblar du på din egen snara!!

Regn och rusk, tråkiga och bråkiga granna, men vad gör väl det? Jag har ju världens vackraste barnbarn. En liten syter till en stolt storasysterBella och en liten kusin till en stolt Eveline. Tänk vad livet ändå är härligt om man bortser från dumskallar! Jag vet att jag är lyckligt lottad.

Nu väntar jag bara på Evelines syskon som kommer om några veckor.