Otrohet

Idag har funderingarna varit många och röriga. Jag har tänkt mycket på förhållande... Tankarna fick jag då jag pratat med en vän om dennes förhållande och efter det läst aftonbladets artikel i gårdagens tidning, om otrohet. Det löd,"Så överlever förhållandet efter en otrohet" och "Är din partner otrogen?" samt en test där man fick fylla i en massa dumma frågor om just möjliga tecken på sin partners handlande. Funderade mycket under kvällen igår. Tänk om ens älskade partner behövde arbeta över mycket en tid eller kanske använde sin mobil ofta, eller kanske ändrade frisyr och köpte ett nytt rakvatten/parfym. Skull det då innebära att han/hon var otrogen?
Vännen jag pratade med igår hade kommit på att sin partner hade levt jämsides med en annan i ett helt år. Min vän var helt ovetande under detta året. Visst hände det en del "konstiga" saker, men det fanns alltid bra förklaringar på frågorna som kom. När det uppdagades om partnerns dubbelliv så blev det bomber och granater. Min vän bestämde sig ändå för att ta tillbaka sin partner. Frågorna var många och de slet i deras förhållande. Partnern ville inte prata om det och det var mycket förnekelser trots att vänner runtomkring berättade för min vän om vad som hänt. I artikeln i aftonbladet stod där just om reaktionen från den försmådde, att sorgearbetet innebar just en massa frågor och "ältande" om det som hade hänt. Naturligtvis så förstår jag att det är jobbigt för bägge två, men om det ska finnas en chans att "lappa ihop" sitt förhållande efter en sådan affär så tror jag att man måste just älta, låta frågorna komma och svara ärligt. Min vän berättade att det var svårt att känna tillit och att det fanns en stor misstänksamhet i allt partnern sa och gjorde. All energi gick åt till att dubbelkolla och leta efter tecken som sa att partnern fortfarande var otrogen. Partnerns mobil gicks igenom, både sms, inkommande och utgående och telefonlistan. Även om min vän ville lita på sin livskamrat så var det svårt. misstänksamheten äter upp henne innefrån och ut. Ilskan och förtvivland avlöser varandra och bråken kommer tätt. Min vän vill inte vara ledsen och gråta varje dag över vad som hänt. Önskan är att få prata igenom det som hänt, få svar på alla frågor som maler i huvudet utan att partnern blir rasande arg.
Ja ja, tänk om jag kunde hjälpa... Funderar på varför partnern blir så arg, vad betyder reaktionen? Kanske skulle jag skicka artikeln från aftonbladet?