Nu är Walter klar som avelshund.

Det var ju ett tag sedan jag lämnade en uppdatering från mig här inne, tänkte att det kanske var på tiden nu.

Flytten från Landskrona tog sin tid, att komma iordning och till ro tog sin tid. Att sedan ha valparna som var små då och behövde sin skötsel tog väldigt mycket tid.

Alla valpar har dock flyttat till sina nya hem nu, de har fått fantastiskt fina familjer.

Jag trivs bra i min nya bostad. 140 kvm med stora härliga rum och trädgård där hundarna kan rasa ut i vilda lekar. Garage där man kan meka med mc, scooter och bilar och ett stort intilliggande förråd.

Efter att ha klarat av en förkylning och två influenser så är jag på bättringsväg från den siste som slog ut mig rätt bra. Förde över lite virus till mina närmaste som nu går runt med röd näsa, nyser och hostar. Generöst att dela med sej, eller hur?

Walter, min han hund är nu godkänd avelshund.

Han är ögonlyst, har testikel intyg och är röntgad på både höfter och knäleder. Flera tikägare har redan hört av sej och det är jätte kul.

Även Bianca är klar som avelstik och så småningom när Doris är gammal nog så ska förhoppningsvis även hon bli avelstik. Det är fantastiskt roligt att hålla på med avel.

Årstiden är tråkig. Kallt, blött och blåsigt. Vilken tur att det närmar sej advent nu då alla ljus tänds. Blir lite trevligare i tillvaron då. Ser fram emot förberedelserna för julen som jag ska ha med mina barnbarn. Alla kakor och allt julgodis som vi ska göra, all förväntan man kan se i deras ögon om vad som finns i klapparna från den snälle tomten. Jag älskar tiden före jul!

Kommer snart med nya uppdateringar.

Pingstkyrkan.

Jag har tidigare berättat om den terror jag upplever mot mig och min familj av mina grannar och en hyresvärld som struntar helt och fullt i vad som försigår och vänder hellre ryggen till och låter det fortgå. Allt blir bara värre och värre, och nu är det olidligt, jag flyttar. Kan helt omöjligt bo kvar här. Pingstkyrkan, det är de som äger fastigheten som jag hyr en lägenhet av. Jodå, du läste rätt. Pingstkyrkan. Nu ska jag berätta lite om denne PK, hur de handlar mot sina medmänniskor.
Dessa grannar som beskyllde min son för rån, som senare ändrade sej till att min son stod och tittade på medan hans kompisar gjorde det påstådda rånet, dessa grannar har spridit ut rykte om oss och dragit in fler grannar i det, ljugit ned oss utan att vi har haft en chans till att försvara oss medan PK har blundat och låtit det hända. Polisen är medveten om allt, hur dessa kristna människor beter sig, men kan inte göra så mycket åt det, om det inte häönder något... En granne försökte gapandes och skrikande hota mig till tystnad om vad jag visste, annars skulle hon minsann sprida ut rykte om mig! Hm... ingen skrämmer mig till tystnad! Samma granne stod för några kvällar sedan och skrek i trappen efter min son, att hans mamma hade valt ondskans väg.... Tre gånger skrek hon detta innan min son tappade tålamodet på henne och gick emot henne varpå hon slängde igen dörren framför näsan på honom. Tja, hon måste ju vara Gud fader själv som dömer en annan människa, för inte gör väl en människa det som tillhör PK? Jodå, faktiskt så blev hon medlem i PK i söndags. Även om ledningen var informerade om hennes betende. Mycket kristet handlat, eller hur? Efter händelsen så ber hon grannen, fyllesvinet, att ringa ledningen och berätta att vi blockerade hennes dörr och stod och sparkade på den. Jodå, medlemmarna i PK får ljuga åxå tydligen. När jag ringer upp ledningen så får jag bara ett skrattande svar och blir ombedd att lugna ner mig! Lugn ner mig??? Garnnarna som startade detta, två av tre tillhör PK, de har flerar ggr gjort förfrågningar om det går att hitta någon som kan plocka bort en människa från denna jorden! Jodå, det är sant! Ledningen i PK är informerad även om detta, ändå så ska den kvinnliga grannen låta döpa sig och gå med i PK. Visst är det härliga människor? Vidare så har jag försökt att göra ledningen uppmärksam på att det mixtras med kod-boxen till vår port. Den stängs av så att man inte kan komma in utan nyckel. Det innebär att om jag går ut med hundarna så kan jag inte komma in om jag glömt nycklarna. Vänner och släktingar kan inte hälsa på oss oförberett då de inte kan komma in. Jag har påpekat detta utan att det görs något åt det från ledningen. Igår kväll blev min son utelåst, strax efter 21.00, eftersom det ännu en gång var mixtrat med kodboxen. Det var bara tur att jag gick i hallen och hörde honom ropa på mej. Jag har både mailat och sagt det muntligt till ledningen. Jag tycker att det är ynkligt av ledningen för PK att de tillåter utfrysning och mobbing i sin fastighet, i samma fastighet som församlingen har sina lokaler i. Jag tycker det är ännu mer ynkligt av ledningen att vara så desperata att få in medlemmar i sin församling så de tar in vem som helst, och då med tanke på att de vet hur folket beter sig. Fruktansvärt ynkligt och hutlöst.
Nu vet jag att alla Pingstkyrkor inte beter sig så här och jag vill inte på något sätt smutskasta dessa. men jag tycker att allmänheten och andra församlingar ska veta hur Pk där jag bor beter sig.

Fötter - Äckliga?

Vem kan säga att bebis fötter är äckliga?

Välkommen Alva

Äntligen har lilla Alva kommit, Evelines lilla syster.
Jag har blivit farmor igen och nu har jag fyra små underbara Änglar.

Valpar.

Det är över, det blev sju valpar! Två pojkar och fem flickor. Bianca är väldigt trött efter snittet men har, efter att hon piggnat till tagit till sig sina valpar. Efter omständigheterna mår hon bra och även valparna mår jätte bra. De piper och gnyr och för ett väldans "liv". De suger duktigt på Biancas spenar.

Lite data om valparna.

Arne, 200 gr. Svart med liten vit fläck under hakan.
Albin, (Tingad av Emma, och ska kallas Phu) 300 gr. Chokladbrun med vita tecken.
Angel, 200 gr. Ljusbrun med vitt på bröstet.
Alva, 220 gr. Svart med vit stjärna på bröstet och vit haklapp.
Annabella, 180 gr. Svart med vit fläck i halsgropen.
Amanda, 260 gr. Ljusbrun med litet vitt streck i pannan.
Adina, 280 gr. Svart med vit prick på bröstet och under hakan.

usch, i skrivande stund är jag en väldigt orolig matte. Just nu ligger min lilla älskade Bianca på operations bordet och blir snittad. Värkarbetet vill inte komma igång fast hon är helt öppen. Det är dag 67 idag. Så 4 dagar över tiden idag. Nervös och spänd till tusen är jag och väntar bara på att veterinären ska ringa och berätta hur det gått, hur min lilla hund mår och hur många valpar det blivit. Hoppas att allt går bra och att valparna överlever.

Kommer med mer info så fort jag vet mer och naturligtvis åxå med foto.

Besök av en Ängel.

Igår fick jag ett telefonsamtal av en av mina små Änglar. Det var Bella. Jag blir så varm i hela kroppen var gång jag hör hennes röst. Att jag sprang mellan min lägenhet och tvättstugan och att svetten rann från min kropp, det glömde jag när jag hörde hennes röst.

Mormor, sa hon, jag vill komma till dig, jag behöver lite mormorsemester. Naturligtvis så får hon komma. Jag la´ i racer-växeln och skyndade mig att bli kvar med tvätten. Handlade i en väldig fart och sedan gasade jag på så jag fort skulle komma fram för att hämta Bella. Hon kramade mamma, pappa och lillasyster hejdå och satt sig i sin stol som jag placerat i framsätet sidan om mig. Hon var glad och uppspelt när vi startade och styrde hem till mig. Jag hade köpt en ny dagbok och lite pennor till henne och där skulle hon skriva viktiga saker i, sa hon.

Vi lagade middag och gick ut med hundarna. Bella pysslade om Bianca och tyckte det var mysigt att ha handen på hennes mage och känna valparna röra sig. Kanske kommer de medan hon är kvar här. På kvällen hade vi lite mys framför tv.en. Det var Twix, plopp och zoo-karameller. Vad bra vi har det mormor sa hon och gav mig en sådan bamse-kram som jag inte vill ska ta slut. Hon skrev hemligheter och viktiga saker i sin dagbok. När jag frågade vad hon skrev så sa hon "att vi älskar varandra mormor" Vilken liten godisboll hon är, min lilla Ängel. Vi sov tillsammans i min säng. Vi vaknade samtidigt i morse och låg och kramades innan jag gick ut med hundarna. Flera gånger har hon sagt, "mormor, vad bra vi har det". Jag suger i mig hennes ord och hennes kramar. Och visst har vi det bra, min lilla Ängel och jag.

Idag vill jag slåss...

Idag vill jag slåss. Jodå, jag vet att man inte får slå på folk, det är olagligt. Men, att ha känslan av att vilja klappa till någon är ännu inte olaglig! Jag vill klappa till någon! Efter all turbulens med grannarna som inte har ett eget liv och som tvunget vill göra livet surt för andra för att må bra, har min son flytt Skåne. Han flyttade nästan 100 mil upp i Sverige, till sin flickvän. Efter ett dygn hade han jobb där. Min son som fortfarande och alltid kommer att vara min yngste, min lille son, som inte fyller 18 för än till våren, han har dragit hemifrån nu. Han stod inte ut, han orkade inte bära ryktena som våra grannar spred ut och som förpestade tillvaron för både oss och hans mormor och morfar.

Nu vill jag säga fula ord (som om det skulle hjälpa), nu vill jag klappa till någon riktigt hårt (som om det skull hjälpa). Hur det än känns för mig, för känns gör det att han är så långt borta, så är jag mycket stolt över honom. Jag är även så glad för hans skull för själv lyser han genom telefonen av glädje när jag pratar med honom.

Jag undrar ju förstås hur våra grannar ska överleva nu. Vem ska de ge sig på nu? De kanske fortsätter med mig. Var så god! Undrar med vad...? Kanske det blir klagomål på mina hundar? Kanske trippandet i trappen efter deras små tassar? Ja, det kan det kanske bli! Något kommer garanterat.

Bianca börjar bli riktigt tung nu. Beräkningen för valparnas nedkomst är beräknad till 22-23 augusti. Inte många dagar kvar nu. De sägs att små raser brukar föda tidigare än de större...Nervös är jag. tröstar mig med att det säkert blir som när katten födde sina ungar. Hoppas jag blir en godkänd barnmorska av lilla tjejen här. Allt är klart, förlossningsbädden är bäddad (fast hon är inte intresserad av den). Rena handukar ligger på plats. Tidningar, sugen, saxen och små klämmer ligger sidan om bädden. Visst ja, måste köpa hem druvsocker. Det ska man visst blanda i ljummen mjölk för att ge henne kraft under tiden. Jag längtar mycket efter de små liven nu och ser med spänning och viss nervositet fram emot att de snart kommer.

Mer info kommer, både om sonen och Bianca.

Vallåkra träffen

En gång om året så förvandlas lilla Vallåkra, en mycket stillsam "håla" till en livlig by som blomstrar upp av folk från när och fjärran och massor av bilar. På flygfältet precis utanför träffas man för att titta och höra. Livet går inte att beskriva. Bilar som burnar och den ena bilstereon efter den andra som låter. Helt fantastiskt är det att se och höra att de flesta bilstereo är värd en fantastiskt stor slant. Man tror inte sina ögon. Alla de vackra stylade bilarna som man inte trodde fanns, de finns i Vallåkra en gån om året.
Fast jag tyckte nog att veteran lastbilarna var roligast. Vackra gamla bilar som var väl behållna. Sedan var det ju rätt roligt att se lastbilen som körde 0-100 på 4 sec.
Efter flygfältet åkte vi ner till själva byn. Dimman låg tät och ljudet från burnande bilar var hög. Det luktade bränt gummi lång väg. Att se så mycket folk i lilla Vallåkra gjorde mig häpen! Kunde inte låta bli att stanna, parkera bilen och gå av och titta när de lekte med sina bilar. Asfalten var svart av gummit från däcken och folk jublade. En och annan sköt sina däck när det burnade runt på vägen. Det var bara att byta snabbt till nästa däck och ut på gatan igen.
Vi stannande nog en timme och tittade och andades in ångerna från bränt gummi.
När vi tog min Space Star, Rasse övningskörde, så försökte publiken klappa igång Rasse så han skulle burna. MIN BIL!!! Han tittade försiktigt och bedjande på mig medan jag hysteriskt skakade på mitt huvud. Nej nej, inte min bil... Nästa år mamma sa han, då har jag eget körkort och egen bil! Då.... Ja ja lilla gubben sa jag tröstande till honom, då ska jag titta när du burnar...

Misogyn.

Idag har jag lärt mig ett nytt ord, Misogyn. Ordet kommer från grekiskans ord μίσος (misos, "hat") och γυνη (gunê, "kvinna"). En misogyn är en karl som helt enkelt föraktar kvinnor Han behandlar sin egen kvinna hemskt. Kvinnan kritiserar han och trycker ner och han får henne att känna sig dum och otillräcklig. Han säger att han älskar henne, ändå behandlar han henne som om han hatade henne. Lika ofta som han är ett monster så är han den där underbara karlen hon en gång träffade och blev förälskad i. Att man grälar ibland i sitt förhållande är ju helt normalt. Man kan ju inte alltid vara den där glada när man är trött och stressad. Men en misogyn är annorlunda. Han pendlar uppochner i sitt humör, hemska toppar med aggressivt humör som kommer oftare och oftare. Kvinnans självförtroende sjunker mer och mer och då tar misogynen makten över sin kvinna. Svartsjuka är vanligt, på allt och alla.
En misogyn får sin kvinna att tvivla på sitt eget minne. Han påstår sej aldrig hört det och det, förstår inte alls vad hon pratar om. Han lägger all skuld på sin kvinna, vad som än händer. Kvinnan ska förstå hans känslor även om han inte nämner dem. "Om du verkligen älskar mig så skulle du förstå vad jag menar" är ett vanligt uttryck från honom. Han bryter ner sin kvinna genom att kritisera allt hon säger och gör, han letar upp fel.
Många kvinnor tror att om hon älskar honom riktigt mycket så "går det över" Så fel så fel. Hur mycket hon ger honom av sej själv så är det ändå inte nog för honom. Många använder sig även av våld mot sin kvinna. Rådet till kvinnorna är att fly från honom, lämna honom direkt! Sök hjälp, det finns att få.
Dessa uppgifter har jag hämtat på nätet. http://www.blaklockan.com/Trycker%20han%20ner%20dig.htm
Kan inte låta bli att fundera på min väns förhållande som jag skrev om i förra bloggen. Lögnerna där avlöser varandra. Min vän är förtvivlad. Hon sa ikväll att hon snart inte orkar längre, lögnerna gör för ont. Förklaringarna som kommer på lögnerna är just nya lögner. Min vän får även höra att det i slutänden är hennes fel att partnern ljuger. Lögnerna är för att "skydda" henne från sådant hon inte vill höra....
Min vän, denna kvinna, hon vill så gärna tro på sin man. Hon griper desperat efter varje halmstrå. Hon försöker tro på hans ord hon försöker hitta anledningar som gör honom så arg på henne när hon frågar. Hon försöker få honom att förstå att hon älskar honom och att det inte är hon som står för de där lögnerna som kommer från hans mun.
Jag tror inte att ett förhållande ska vara på detta sättet. Kärlek, trygghet, tillit, förtroende, respekt och framför allt ärlighet är det viktigaste Är inte bägge i förhållandet överens om detta, då tror inte jag att det är något att bygga på. Ett förhållande är ett team som jobbar tillsammans, inte emot varandra. Man ljuger inte för den man älskar och man är absolut inte otrogen. För de flesta är detta en självklarhet.
Någon som har någon synpunkt på detta?

Otrohet

Idag har funderingarna varit många och röriga. Jag har tänkt mycket på förhållande... Tankarna fick jag då jag pratat med en vän om dennes förhållande och efter det läst aftonbladets artikel i gårdagens tidning, om otrohet. Det löd,"Så överlever förhållandet efter en otrohet" och "Är din partner otrogen?" samt en test där man fick fylla i en massa dumma frågor om just möjliga tecken på sin partners handlande. Funderade mycket under kvällen igår. Tänk om ens älskade partner behövde arbeta över mycket en tid eller kanske använde sin mobil ofta, eller kanske ändrade frisyr och köpte ett nytt rakvatten/parfym. Skull det då innebära att han/hon var otrogen?
Vännen jag pratade med igår hade kommit på att sin partner hade levt jämsides med en annan i ett helt år. Min vän var helt ovetande under detta året. Visst hände det en del "konstiga" saker, men det fanns alltid bra förklaringar på frågorna som kom. När det uppdagades om partnerns dubbelliv så blev det bomber och granater. Min vän bestämde sig ändå för att ta tillbaka sin partner. Frågorna var många och de slet i deras förhållande. Partnern ville inte prata om det och det var mycket förnekelser trots att vänner runtomkring berättade för min vän om vad som hänt. I artikeln i aftonbladet stod där just om reaktionen från den försmådde, att sorgearbetet innebar just en massa frågor och "ältande" om det som hade hänt. Naturligtvis så förstår jag att det är jobbigt för bägge två, men om det ska finnas en chans att "lappa ihop" sitt förhållande efter en sådan affär så tror jag att man måste just älta, låta frågorna komma och svara ärligt. Min vän berättade att det var svårt att känna tillit och att det fanns en stor misstänksamhet i allt partnern sa och gjorde. All energi gick åt till att dubbelkolla och leta efter tecken som sa att partnern fortfarande var otrogen. Partnerns mobil gicks igenom, både sms, inkommande och utgående och telefonlistan. Även om min vän ville lita på sin livskamrat så var det svårt. misstänksamheten äter upp henne innefrån och ut. Ilskan och förtvivland avlöser varandra och bråken kommer tätt. Min vän vill inte vara ledsen och gråta varje dag över vad som hänt. Önskan är att få prata igenom det som hänt, få svar på alla frågor som maler i huvudet utan att partnern blir rasande arg.
Ja ja, tänk om jag kunde hjälpa... Funderar på varför partnern blir så arg, vad betyder reaktionen? Kanske skulle jag skicka artikeln från aftonbladet?

Svart och klibbigt....

Oj, vilket regnande och stormande det har varit det senaste dygnet. Kanske har det lugnat sig lite nu, men än är det rusk ute. Det är inte roligt att ha hundar nu, det lovar jag. Faktiskt gav jag mina fyrbenta vänner ett förslag igår. Tyckte att de kunde gå på kattlådan, och göra som katterna gör. De tittade lite oförstående på mig med sina kända cocker-ögon, så det var bara att ta på sig vinterkläderna och gå ut med tre kissnödiga hundar. Visserligen så var de inte så intresserade av att vara ute en längre stund, tänk er själva att behöva gå ut och kissa i storm... Stackars Doris kom ivägen för Walters stråle då han lyfte på benet, så hon fick ta sig en dusch när vi kom upp. Inte lätt för Walter att sikta rätt i blåsten.

I morse, tidigt dessutom, väckte dottern mig. Undrade försiktigt om jag kunde köra henne till sommarjobbet. Hade hon tagit mopeden så hade både hon och moppen säkert fått ofrivillig flygning i kastvindarna och hon hade även blivit genom våt av regnet. Naturligtvis så ställer man upp. Trött och sömnig satt vi oss ibilen och startade. Rullade väl några meter innan jag upptäckte att händerna klibbat fast i ratten. Och fy, när jag tittade på bägge mina händer så var de kolsvarta av något svart klibbigt. Vet inte riktigt vad det var, olja av något slag kanske...? Jag fick stanna och torka av ratten innan jag körde vidare. Och visst funderade jag... Jag hade den gamla bilen hemma eftersom min var iväg på annat håll. Det går inte att låsa denna gamla bilen, låset har blivit trasigt och det har väl inte hunnits att byta ut det. Det syns inte utifrån att bilen är olåst, och så har det varit i ett halvår (hm..). Det finns en person som vet om detta! Hade det varit ett "vanligt inbrott" så hade väl tjuven rotat runt i bilen och säkert dragit ut allt som fanns i handskfacket och letat efter värdesaker. Men nej, inget annat var rört, bara ratten som var ned kletat i detta svarta. Sabotage helt enkelt, någon som bara vill vara elak och förstöra. Ok. mina vita (!) byxor blev nedkletade av denna smörjan och mina händer blev klibbigt svarta, men, humöret kunde denna personen som är skyldig till sabotaget, inte förstöra. Det var bara att konstatera att denne, ej namngivna person, lyckades än en gång att vara elak. Jag tror även att du, elaka människa utan ett innehållsrikt liv, läser vad jag skriver här eftersom jag har hänvisat hit från min msn-space. Men då vill jag säga dig, du kommer aldrig att vinna något med dina elakheter och sanningen vinner alltid. Du går i kyrkan på söndagarna och låtsas vara en krisen och god människa, resten av veckan går du i någon annans ledband. En vacker dag så snubblar du på din egen snara!!

Regn och rusk, tråkiga och bråkiga granna, men vad gör väl det? Jag har ju världens vackraste barnbarn. En liten syter till en stolt storasysterBella och en liten kusin till en stolt Eveline. Tänk vad livet ändå är härligt om man bortser från dumskallar! Jag vet att jag är lyckligt lottad.

Nu väntar jag bara på Evelines syskon som kommer om några veckor.

En liten Nova har anlänt.

Så har jag haft den enorma stora förmånen att få bli mormor igen. En liten Nova kom till världen 02.35 i natt, den 31 juli. Jag fick ännu en gång vara med på när ett av mina barnbarn kom till världen. Tack Lelle och Bg.

Varmt...

Så sagolikt varmt det är, och så ljuvligt det är. Jag tänker inte alls klaga, jag älskar sommaren. Nog är det jobbigt att bo i lägenhet utan trädgård och utan en balkong. Persiennerna är ner fällda över allt, allt för att skydda sig mot värmen. Det hjälper inte så mycket. Fläkten som var en nödvändighet för att klara sig innomhus knäcktes på mitten för några veckor sedan. Igår inhandlades det en ny. Stor och fin står den nu och surrar och sprider lite oas över mej här där jag sitter. Vilken fantastisk uppfinning!

Några dagar har jag tillbringat vid en annan oas. På morgonen har det packats en kaffekorg sedan har jag styrt stegen till stranden. Havet... Att få doppa sin varma svettiga kropp ner i det härliga vattnet har varit underbart. Det har varit skönt att slippa vara i lägenheten dessa dagar. Jag har inte träffat på mina trevliga grannar sedan despyten i trappan, och kan väl säga att jag är glad för det. Har börjat snegla så smått efter en ny bostad, men än är det för varmt att engagera mej i annonserna.

Min tik börjar närma sig sista delen av sin dräktighet. Spänningen är stor och jag börja längta så smått efter små söta valpar. Det är nu jag ska snickra ihop en valphage och fixa till en bädd som hon kan börja bädda i. Måste fixa det i dagarna. Hon sover mest om dagarna nu och är inte så pigg på att busa runder i parken längre, det får de andra två stå för.

Nu vankas det pasta med någon god sås till, sonen och hans flickvän har bestämt middag idag. Usch och fy, bävar för att ställa mej köket i denna värmen. Tror jag får ta fläkten med mej till spisen...

Vad står frikyrkan för?

Kan ni förstå... Dessa fina grannar som jag bor med och som man borde känna sej trygg ihop med eftersom de är medlemmar i kyrkan, de träffade min dotter (vuxen) på efter 23-tiden i trappan. Far och son, stup fulla med frun och barnen i släptåg. Jag och dottern hade varit ute med hundarna, jag dröjde mej kvar på gården för att ta katten med mej upp medan min dotter gick in i trappan. Hon var ensam i trapphuset och gjorde som vi brukade göra, släppte hundarna som själv springer upp till andra våningen där vi bor. Vi har cockerspaniels, helt ofarliga hundar. Bara glada och vänliga. Just som de börjar gå upp från trappan öppnas porten och in kommer Far och son med fru och barn. . Dottern hälsade glatt och sa, oj jag släppte precis upp hundarna, jag ska skynda på dom upp. Sonen, en familje far, började sluddrandes skrika på henne att hon skulle koppla hundarna. Nix, sa dottern, de ska gå upp nu. Hon manade på dem upp med denna skrikande karl tätt i hälarna. Tyvärr så kom jag inte i kapp, men jag hörde allt genom det öppna fönstret i trapphuset. Men hon blev riktigt illa utsatt för dessa kyrkans män!

Fortfarande tycker jag det är skrämmande att människor som är medlemmar i en frikyrka kan bete´ sej på detta viset. Idag stup fulla och i morgon så sitter de i kyrkbänken med knäppta händer och leker kristna och goda människor. Var finns moralen idag? Jag är själv uppvuxen i en kristen familj, jag är uppvuxen i en frikyrka. Jag vet vad kyrkan stod för då och min fråga nu är, vad står kyrkan för idag? Är det ok att låta döpa sej och erkänna sej som kristen i en församling, varje söndag gå i kyrkan med glorian på sned, och sedan övriga dagar supa och leva ett liv som är så långt borta från kyrkan och den kristna tron? Jag ställer mej även fråga nummer två, hur kan en församling vilja ha sådana här medlemmar som drar kyrkan i skiten? Att utåt sett visa icke medlemmar i den kristna fri kyrkan, att det är ok att leva som en alkis på vardagen och på söndagen leva som en kristen? Jag skäms verkligen för denna kristna församling, jag skäms på deras bekostnad. Visst ska kyrkan stå för det goda och visst ska kyrkan vara rättvis och inte fördömande. Men att kyrkan är så godtrogen om det mesta som sker i deras församling är ju pinsamt! Att de utan attt reagera och agera över att det finns medlemmar som super, svär och gör bort sej i halva stan det är fruktansvärt. För de vet, de har fått höra. De väljer att blunda. Är det vad kyrkan står för idag? Då kommer jag aldrig att vilja gå i kyrkan igen!

Hur bra är en kristen människa?

Ska man ta för givet att kristna människor ska föregå med gått exempel? Förväntar man sig inte lite mer medmänsklighet på de människor som säger sej leva efter bibeln och går i kyrkan?

Jag bor i en lägenhet som jag hyr av en frikyrka. Någon söndag då och då har jag även besökt deras Gudtjänst. Det är en liten församling och jag har kännt mig välkommen när jag kommit dit. En del av kyrkans medlemmar bor jag även granne med. Och visst har jag reagerat när någon av kyrkans medlemmar, som jag såg i kyrkan på söndagen, kommit raglande över gården. Någon gång har jag även pratat bort en stund med denne man jag nu syftar på. Jag har ifrågasatt honom när han varit onykter och ifrågasatt honom när han svurit och pratat illa om "de gamla stofilerna" i kyrkan. Lyssnat uppmärktsamt på hur han berättar om att han ska gå i en bibelskola och bli pastor för att sedan komma tillbaka hit och "göra om hela kyrkan". Denne man har gjort sig så fruktansvärt löjlig när han full som en alika delat ut den ena komplimangen efter den andre till mej, och jag lovar att jag inte på något sätt uppmuntrat honom att fortsätta.... När han hörde mina protester om sitt leverne så vände han. Det började med rena förföljerser på min 17-årige son. Han fick skit för allt som har hänt och händer på gården, även då min son bevisligen varit 15 mil härifrån har han fått skulden för saker som hänt, av denne man.

I lördags morse, mycket tidigt och mer exakt, mitt i natten, raglade han ner för trappan, full i vanlig ordning då. Tydligen har han gått ut på trottoaren och där träffat på några ohederliga ungdomar som tog (stal) hans mobil. Min son som satt vid datorn hörde tyvärr inget av det. Tio minuter senare denne händelse så går sonens vänner förbi vår lägenhet. De ser hur det lyser innanför vårt vidöppna fönster och visslar för att få uppmärksamheten till sig. De ber min son komma ner och ta ett bloss med dem. De går bort från vår gård för att som min son sa, inte störa grannarna vid denna tidpunkten på dygnet. När de står där utanför grinden så ser de polisen komma in på vår gata och stannar vid dem. Från gården kommer vår onyktre granne skrikande. Han vrålar att det där (och pekar på min son) är *** ********´s son, de är slödder och pack och inget att lita på, han bara ljuger. Min son och hans vänner tittar sig förvånat omkring innan de fattar att det blir beskyllda för att rånat grannen på sin mobiltelefon. Upprörda över beskyllningen försöker de försvara sej. Poliserna är mycket tillmötesgående mot grabbarna och förstår att de inte skulle stå lugnt kvar där de stod om de nu rånat vår granne!! Saken blev snart uppklarad och de vänlige poliserna skickade upp vår granne, de såg ju och hörde hur full han var. de önskade grabbarna en fortsatt trevlig kväll och åkte. Grabben gick direkt upp och väckte mej för att berätta. Efter en stund ringde grannen, då var klockan 03.00. Han hotade min son och sa att han skulle ordna fram en telefon till honom dagen efter, senast klockan 12.00 Annars.... Jag hörde allt eftersom min son satte på högtalaren till telefonen. Klockan 06.30 ringde min granne, om än ännu fullare, hem till mina föräldrar. De är över 70 år! Han sa att han ville vara den förste som berättade för dem att deras barnbarn hade rånat honom....

Det kunde varit slut där... Jag tog det med ro. Vem tror hellre på en full gubbe än en nykter och skötsam grabb? Jag bestämde mej för att prata med pastorn och styrelsen på söndagen, tänkte gå ner och prata med dem när jag visste att Gudtjänsten var över. Mina föräldrar som tillhört denna församling i många många år var ju på plats. Redan innan Gudtjänsten pratade min mamma med en dam i styrelsen. Hör och häpnad, de ifrågasatt min son! De hade fått fyllegubbens redogörelse.... Även efter Gudtjänsten försökte min mamma prata med samma dam. Hon fick bara till svar, "Är du så säker på att han är oskyldig?...Efter Gudtjänsten gick jag ned dit. Alla blickar föll på mej, tissel tassel. Där är rånarens mamma.... Jag satt mej och pratade med pastorn. Var helt inställd på att kyrkans man, Guds budbärare skulle vara intresserad av att höra sanningen. Allt jag fick höra var "din berättelse stämmer inte alls in på "fyllegubbens" (namnet fingerat). "Jag har kommit denne man så nära, han är så trevlig" Åh, jag försökte ifrågasätta hur man kan lita på en man som super varje dag utom på söndagen då han går i kyrkan och knäpper händerna? Så uppgiven jag känd mig.

På måndagen pratade jag med polisen. Gjorde en anmälan på förtal på min son. Tre dagar senare fick jag brev från åklagaren. Inget åtal väcks!!

Vad ska jag göra? Hur ska jag rentvå min son? Till saken hör att vi på omvägar fått reda på vem som stal gubbens mobil. Ska jag ange dem? På bekostnad av att min son kan råka illa ut?

Så här går det till i en frikyrka. Man håller människor som super och trackasserar vanligt folk, om ryggen. Man misstror folk som sköter sig. Kan det vara för att denne fyllegubbe krattar löv hos ovan nämnda dam i styrelsen? Tar man inte för givet att en människa som kallar sig kristen ska föregå med gott exempel? Att denne ska vara lyhörd och inte döma någon annan människa? Hm... undrar vad det står om det i bibeln....